Besked
Idag fick jag det slutliga beskedet och det blev ett nej, ett rungande nej kan jag lova. Vilket suger rejält och humöret det dök i botten som en bly klump. Så att det är bara att söka vidare och vidare å vidare. Suger kan jag lova, börjar bli så trött på detta. Men att man får inte ge upp utan kämpa på, men att det är motigt och jobbigt börjar bli. Man tappar tron på sig själv och hoppet med för den delen.
Det gick bra att lämna Jonathan och han var glad :). Men ena ögat har börjat bråka igen och medicinen är slut suck. Jag får se om det rätar till sig eller om jag är tvungen att ringa igen å prata med dom. Bara att hoppas på att man slipper det och mediciner. För jag tror inte detta är bra för han med så mycket mediciner. David ligger och sover ännu och det kommer han nog göra ett bra tag till. Så det blir jag och tv en stund till. Skulle kunna sova en stund men att det går inte för tankarna bara far runt och jag får ingen kontroll på dom. Är så trött på det hela nu