Tomt
Ljust nu sitter jag och njuter ute med mina barn.
Det var nu några dagar sedan jag gjorde det.
Funderar på om man ska och man ska förklara att det ekat här inne.
Och jag funderar på varför i så fall jag ska förklara det.
Hmm mm det är ju inte så att ni direkt bryr er.
Men jag har ju några trogna läsare som jag vet om, som det känns som om dom bryr sig.
Jag är 33år gammal och jag har fått min dom nu.
Jag har nog alltid mått dåligt i skallen och själen till och från hela mitt liv.
Men jag har inte sökt för det, skakat av mig det hela och gått vidare.
Förnekat och tryckt undan det.
Jag har gått en gång till psykolog men sprang där i från.
Visste inte vad jag skulle säga eller göra.
Och sen börja dom på att vilja skriva ut mediciner mm mm
Då gick jag
Nu när jag började i byn å jobba så fick jag en underbar chef som såg och larma.
Han såg att något var fel och han såg vissa tecken.
Tog kontakt med min handläggare mm och nu är det klart.
Jag har fått diagnosen folkskygg och enstöring.
Jag är inget bra på att umgås med folk eller ha massa runt mig.
Jag blir svettig, irriterad, sur, panik och så stressad att jag håller på att dö.
Så att nu vet jag varför det är så och jag vet varför jag blir sur när folk kommer utan att säga till, varför jag blir stressad och vill fly.
Varför jag stänger in mig vissa dagar och inget säger.
Varför jag helt enkelt är svår och knepig.
Så nu är det skrivet