vilka
dagar det har varit här på Snippen.
Ungar som inte riktigt vill vara sams och gubben som sliter som bara den med att göra vår infart fin och bra :)
David han e så duktig att det går inte att beskriva i ord.
Han sliter å sliter å sliter men att det kommer bli toppen toppen :)
Vår nya familjemedlem hon har tuffat på sig och börjat busa och vara framme även när det kommer okänt folk.
Hon har inte fått börjat gå ut ännu, hade tänkt att hon skulle fått börjat denna vecka, men att gubben håller på så att han får bli färdig först så att det inte händer något.
Solen lyser och barnen badar för fullt :)
Jonte är på ett konstigt humör så att ena stunden glad och andra lessen som bara den.
Tror nog att det är värmen som tar på han med och magen kurrar nog lite också.
Maten står på spisen och puttrar för fullt.
Fredag ska snutta till Tranås och lördag ska vi på grillfest vilket jag inte alls e sugen på, men som vanligt surar david ihop som ett barn så att det bara är att följa med.
Han fattar inte och kommer aldrig att göra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag känner mig lite naken nu när jag ännu inte har någon lur så att det blir inte mycket bloggande eller något alls.
Och jag börjar att få apstinens nu ordentligt :(
Men att jag får börja om när den dagen kommer då jag har en lur igen.
Idag blir det att vara hemma och bada, busa å leka som bara den, fixa mat, disk mm som vanligt också.
Ikväll ska jag hjälpa Hanna en stund och fixa, tänkte hon skulle få bjuda på kaffe också i sin nya bryggare som hon skaffat sig :)
Blir en lugn dag i dag och det känns bra det också :)
Hoppas på att gubben blir klar snart så att man kan slappna av lite och njuta :)
Semester det vet vi ännu inte vad det blir vi har lite olika att välja på så att det är å fundera.
Men att komma iväg på ett ska vi i alla fall.
Jag ska ladda för att orka med det och fixa det.
Söndag blir det och hämta snutta på stationen och hem, måndag ska hon med fotbolls tjejerna och kolla på match mm
Tisdag ja då kommer vår andra familje medlem som vi ska hämta :)
Alla ser fram i mot det kan jag lova.
Jag ser inte fram i mot helgen kan jag lova och jag har bara ont i magen hela tiden av att veta att jag ska dit att det ska vara massa folk mm fylla och sneda blickar som man vet vad dom betyder.
Men fegisarna vågar inte säga det högt inte.
Jag hatar att vara bland folk och jag har ingen lust med dom, men att vad gör man?
Jag fattar inte att david ska behöva vara som ett barn som inte får som det vill, kan det vara så svårt att fatta att jag orkar inte, vill inte, och jag behöver få känna att jag får välja och att jag är vuxen att ta mina egna beslut.
Nä då det går inte.
Jag har inte ännu smält min diagnos helt och jag har vell inte riktigt tagit det till mig.
Men att det börjar skunka in och jag börjar ta det som en del av mig.
Det är skönt att fått veta vad det är och att det finns hjälp för det och att man inte behöver undra fullt så mycket.
Frågan är bara hur länge jag haft detta och vad det kommer ifrån, det e det jag funderar på och hoppas att jag kan ta reda på med tiden i alla fall.
Önskar att min mamma fanns här nu och att allt var som förut men att det går inte hur mycket jag än vill och önskar det.
Hon hade funnits och hon hade stöttat mig fullt ut och jag hade kunnat pratat ut om allt, hon hade kunnat ge mig mycket råd.
Men mest av allt saknar jag att se hennes leende, höra hennes skratt och att få krama henne å tala om hur mycket jag saknar henne.
Hon fattas mig så så så så så oerhört mycket att vissa dagar då håller jag på att dö av smärta.
Jag hoppas att jag får se henne i ett annat liv sen när den dagen kommer.
Jag saknar även ragna och det är tomt och fruktansvärt mycket mycket frågor som jag nog aldrig får svar på.
Men hon är saknad av mig och barnen fruktansvärt mycket också.
Men att hon har det nog bra där hon är nu, och hon har inte ont hoppas jag i alla fall.
Vissa av mina dagar är bättre än andra men att nu var det ett tagsen dom var bättre, och jag börjar nog skunka in mer och mer i mig själv nu igen.
Känner att det e svårt att le, skratta och prata.
Känner mer och mer hur jag vill gömma mig från folk och allt.
Känner hur orken tar slut helt enkelt.
Men att varför ska man umgås med folk?
Elaka, falska och bara elaka helt enkelt, nä tack det kan kvitta
Jag har svårt för folk som bara dyker upp det funkar inte för mig.
Känner hur elak och tjurig jag blir, känner att dom har inget här att göra och dom kanlåta min familj vara i fred.