Det omöjliga
Japp jag har nog lyckats med det omöjliga. Jag och min jävla otur kan jag lova. Igår när jag kom hem så var det full rulle och jag stressad som vanligt :( jag lämna å hämta på fotboll, dammsuga och tvätta mm laga mat mm. Ungarna när snutta kommit hem började små kivas efter en StUnd och jag stressad å då lite irriterad går med en fart ut på farstu bron, och där ligger min guldiga pall från rusta vilket jag inte ser men naturligt vis kör foten i och barfota å lite kall med om foten. Det gjorde så jävla ont att håret reste sig kan jag lova. Reaktionen av detta blev att jag sparka till pallen igen och givetvis träffar på samma ställe. Så jag sätter mig ner och skriker och lite tårar kommer. Tänker säga en del fula saker. Men då ser jag att mina barn står å tittar. Så satan satan satan satan satan satan får jag fram. Tänker inte mer på det grejar vidare halt. Efter att duschat och sitter i soffan och gnäller om foten så tar min man en titt på det. Lilltån är svullen, blå och lite krokig. Så 1177 blev det, sen blev det att doktor titta, jo då den är bruten men att dom gör inget åt det. Tejpar gör dom, men inte min tå inte igår kan jag lova. Så att idag blir det nog att ringa Vc och be dom tejpa den. Men först till jobbet nu och sen får vi se. Hur fan kan man lyckas??????? Min son efter mina ord går om kring och säger atan atan hmm inte bra alls men det är som, bara att försöka få han säga pall i stället. För att pallen är atan. Suck varför allt hända mig???? Blir att halta runt i dag och kämpa på som bara den för att det är mycket nu på jobbet. Får se om domen kommer i dag eller hur det blir. Men att tystnaden den säger lite den med. Nä nu ska jag väcka ungar och fixa
kram